Gehör
Med gehör menar jag förmågan bedöma, uppfatta och minnas tonhöjder och olika toners relationer. De som inte har denna naturliga gehörsbegåvning kommer att träna upp detta genom speciella gehörsövningar som vi har varje gång. Vi börjar med att träna upp sångrösten i det s.k. bröstregistret. Det är ett lägre register (omfång) som män nästan alltid sjunger i och även kvinnor som sjunger i altstämman. Det är det register som man använder när man talar.

Min uppfattning är att det är lättare att sjunga rent i detta låga omfång (bröstregistret), än i det höga tonläget (mellan- och falsett/huvudregistret), som tyvärr oftast används vid t.ex. psalmsång, vissång m.m. Detta medför att det är svårt för otränade att kunna sjunga med i dessa höga tonlägen. Tekniskt sett krävs det en viss skolning att sjunga vackert i mellan- och falsett/huvudregistret och det är för de otränade svårare att t.o.m. finna rätt tonhöjd. Har man dessutom otränat gehör så hör man inte om det låter rätt. Dessutom kan en ”spänd” ton med många övertoner inblandade skenbart låta som en högre ton än vad den egentligen är, vilket kan förvirra den otränade.

De som lyckats sjunga och musicera från tidiga barnsben verkar vara oförstående att detta överhuvudtaget kan vara ett problem för de som vill börja sjunga efter t.ex. tonåren. Det är liksom solklart att höra och göra rätt för dem.

Lättare att sjunga i lägre sättningar
Man är naturligt skapad för ett visst registeromfång men genom skolning och träning kan detta vidgas. Många vill ”jaga” registret uppåt d.v.s öka förmågan att kunna sjunga höga toner till skillnad från en stark ton. Att ”höja rösten” blir för många att både tala starkare och högre (högre ton/gällare). Det senare blir onaturligt och ofta spänt och tröttar ut talaren.

Min erfarenhet är utan tvekan att det är lättare för de flesta och att sjunga både vackert och tonrent i det registeromfång som man talar i. Stämbandsmuskulaturen är bäst tränad i det register alla använder i sitt dagliga tal. Stämbanden används i hela sin längd och bredd på ett avspänt sätt i bröstregistret (talregistret). Därför sjunger vi i mina körer oftast i lägre sättningar än sångerna är skrivna i sångböckerna, vilket för musikfolk betyder, att jag har transponerat ner noterna 2–5 tonsteg. Jag sätter så pass långt/lågt att musikstyckets högsta ton kan sjungas i bröstregistret av nästan alla. När vi väl tränat upp rösten prövar vi att sjunga även i högre tonomfång.

Män och kvinnor
Vi är ju alla lite olika. Män har oftast längre och tjockare stämband än kvinnor, och män sjunger då i en oktav lägre än damer. Om män och kvinnor sjunger samma melodi, så sjunger de ”samma” toner men männen ligger en oktav lägre (basar ligger t.o.m. två oktaver lägre). Herrarnas grundtoner som har hälften (eller 1/4-del) så högt svängningstal uppfattas med örat som samma ton, men betydligt lägre (djupare).

Konventionella körer
Om alla i en kör sjöng exakt samma melodi, dvs i exakt samma ton samtidigt blir det allsång, eller en unison kör. Svårare, men mycket mer spännande och vackrare blir om man ”skriver om” melodin och sänker den några toner. Då får vi en s.k. altstämma som sjungs samtidigt med melodistämman. De olika tonerna i stämmorna måste harmoniera med varandra. Detta medför att till exempel altstämman låter lite annorlunda än själva melodistämman. Att höra någon sjunga solo i en stämma till en välkänd melodi, kan låta konstigt för den ovane.

I en konventionell blandad kör med både män och kvinnor, finns oftast en sopran- respektive altstämma för damer och en tenor- respektive basstämma för herrar. Sopranstämman utgör här själva melodin.

I vår kör
Hos oss sjungs melodistämman (som ju är den man känner igen) i ett lätt lågt altläge av merparten. De flesta herrar /basar/ sjunger också melodin, men en oktav lägre. Som en grov jämförelse kan sägas att min annorlunda sopranstämma ligger på altarnas nivå eller något högre, jämfört med en vanlig kör med konventionell musiksättning. Det säger en hel del, och man kan förstå att jag har måst sätta ner alla våra melodier 2–5 toner, så att altarna kan klara det, utan att tvingas in i huvud/falsett-registret.

I konventionella körer ligger alltså oftast melodistämman (grundmelodin) i det höga sopranläget, (som jag nämnde ovan), medan de övriga är lägre satta. Men hos mig gör vi alltså oftast tvärtom, eftersom de flesta har lättare att sjunga både rent (ej falskt) och vackert i bröstregistret, och det är lättare att känna igen och memorera själva grundmelodin.

De som kan och vill sjunga i högre tonläge gör detta i min sopran- och tenorstämma, och får då även den fascinerande extra lilla svårigheten att göra detta i den av mig skrivna (lite annorlunda) högre stämman. Det jag här beskriver avseende registeromfång, gäller enligt mitt förmenande för de allra flesta, och speciellt för kvinnor. Naturligtvis finns det en del (t. ex. höga sopraner) som har kortare stämband och som tycker redan från början att det är behagligare att sjunga i ett högre registerläge.

Om det är vackrare eller mer ”spännande” med höga sättningar må vara en sak, men jag vill lära den ”tysta majoriteten” att även dom kan sjunga och att de därmed kan uppleva sångens glädje och den ökande själsharmoni som sjungandet bevisligen ger.

Men att bryta konventioner tar tid, det är mödosamt att transponera (höja eller sänka) tonarten på melodistämman och skapa nya passande sättningar, så jag kan förstå att det kan vara besvärligt för en del konservativa och eliten. Vi sjunger inte alla sånger i stämmor, utan en del sjunger vi unisont som allsånger, ibland i kanon. För att få kraft och styrka när man sjunger (och även talar) är bukandningen en viktig utgångspunkt. Vid varje körtillfälle tränar vi bukstödet genom bukandningsövningar. Bukandas gör Du genom att Du på inandningen föreställer Dig att Du doftar på en blomma – då vidgas näsborrarna och näsans hålrum, vilket ger en god förutsättning för en klangfull och avspänd tonbildning.

Talrösten är viktig
En förutsättning för att sångrösten skall fungera så bra som möjligt, är att talrösten ligger rätt, därför startar vi även med tal-röstövningar vid varje körtillfälle. Detta motsvarar den uppvärmning varje idrottsman gör inför varje träning eller tävling. Det viktigaste momentet i röstträningen är att lära känna sitt naturliga och avspända taltonläge.

Teknik
Att sänka struphuvudet och att vidga svalget är lika viktigt för sångrösten. Tekniken är på detta sätt i mycket gemensam för sång och tal. Tag med Dig en bandspelare till några körtillfällen och spela in tal- och sångövningarna så är det lättare att träna hemma. Gör sedan övningarna flera gånger per dag. Sjung sedan Din favoritsång efter Din ”uppsjungning, och försök våga ”sjunga ut” med full kraft och inlevelse. Känn hur Du bygger upp Ditt självförtroende mer och mer.

Varmt välkommen till kören och lycka till!